Wildsocks Theodosias Daimond
eller såkallade Sickan.. Det är väl meningen att jag ska skriva en fin dikt eller novell om min älskade hund som vi fick lov att avliva idag. Men jag känner mig tom, det va nått som fattades när jag kom hem nu efter träningen. Det är inte längre nån som kommer fram skällande med en glad svans svängande från höger till vänster. Ingen varm kompis i min säng om nätterna. Som liten va hon min bästa kompis. Kommer ihåg när jag brukade klä på henne kläder för jag ville att hon skulle känna sig mänsklig så hon kunde leka med mig för jag va mycket ensam som liten. Glömmer aldrig när vi hade våra hästar i Stall sundet i leksand och hon sprang bort, alla var jätte oroliga vi letade i timmar, tillslut fick vi lov att åka hem och där satt hon, på trappan hemma. Hur hittar en hund hem från leksand till insjön? Och ja jag kommer ihåg när mamma skulle bort och jag va ensam hemma, började jag ofta gråta för jag saknade mamma så mycket, men det kändes alltid som hon tröstade mig när jag va ledsen, Somnade med henne i min famn dom nätterna.. Hon va som min extra mamma, haha.. De har varit en jobbig period nu, både för henne och oss. Bara jag tänker på henne kommer tårarna, och inte slutar dom heller.
Hunden är verkligen människans bästa vän.. hon va min bästa vän.
Rest in peace Wildsocks Theodosias Daimond,
Jag kommer aldrig glömma dig.
Min älskade hund, min älskade vän Sickan.
Impossible
I can't live without your stupid love, although it drives me insaine.
Im old enough to see, so why can't you let me know
you've gone away but in my heart you'll always stay.