St:Göran Sjukhus

usch fy. Vaknade för drygt nån timma sedan efter att ha sovit från klockan ett idag. En hettsig morgon måste jag säga, Har hunnit med det mesta faktiskt! haha. Nej men inte för att bara skratta åt det utan vi måste tycka synd om mig med, Eftersom jag känt mig dålig nu i  drygt två veckor kommer det inte direkt som en chock att något sånt här skulle hända. Men att jag innan hela den här sjuka resan började hoppat, skuttat, dansat och spelat allan och sedan och kommer det ett vitt ljus framför mina ögon, strålning i armen och jag svettas som en tvåhundra kilo stor kille som gått sina första hundra meter på 10 år, så visst en liten chock kanske det va. Men att känna att man inte har varken kontroll eller synen framme va ganska obehaglight. Men helena höll om mig och tog mig till sjukhuset där jag direkt blev inskriven på akuten och min doktor var lite små het också, måste jag tilllägga. Kände nog hur han sakta förde stetoskåpet in under min tröja fram och tillbaka för att höra om mitt hjärta slog för honom, ville att jag skulle luta mig framåt och ta ett djupt andetag. ouf! Ville se Helenas ansiktsuttryck då! ;) Dom stack mig i fingret också, det va så sjukt obehagligt efteråt, höll handen framför ögonen att jag bara ville sjunka ner under jorden. Hatar allting som har med blod, sprutor och framförallt sjukhus att göra! men efter att han försökt känna pulsen på mina ill blåa fötter och min vänster hand som nu sovit gott i drygt en vecka så är jag frisk och att det är normalt att svimma lite då och då tydligen, även för sånna som det är första gången för?! Fast han tyckte synd om mig och jag har fått tid för att göra en utredning. Det vill säga att dom ska sticka mig i armen fjorton gånger, Men helena har lovat att följa med mig! Måste säga att hon är väldens finaste människa, hon har verkligen tagit hand om mig, Har sovit på hennes axel hela morgonen och tillslut va hon själv så trött att hon satt och nickade! Stumpan. Sjukt hur jag kan låta så ironisk när jag skriver det här, när det faktiskt varit jätte otäckt och har inte känt mig så rädd på väldigt länge. Men helena har bra mediciner hemma så nu mår jag mycket bättre! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0